Om mig
Hej,
Här har ni en viol som tycker att realism är lika mycket en form som det absurda.
Som skådespelare ser jag mig som en skapande konstnär. Jag vurmar för det icke-normativa och vill bryta mig loss från det stereotypa klassiska gestaltandet.
I mitt magisterprojekt vid Stockholms dramatiska högskola har jag utforskat djup skam, lätt genans och könsidentitet på scenen och i den konstnärliga processen. Resultater blev föreställningen: SKAMFESTEN - eller mitt lilla kön och jag.
Nedan finns även min magisteressä i pdf-format.
Jag är utbildad skådespelare vid StDH, har lärarlegitimation för estetiska ämnen vid gymnasiet (från Karlstads uni) och tar mig ann allehanda uppdrag runtom i landet. Jag önskar jobba som skådespelare, bit. rektor, radioprogramledare, kulturchef, kulturskolechef, journalist eller nåt kreativt som ger upplevelser.
Väl mött! Jag är som folk är mest, folklig och queer i samma person, inte alls komplicerad och svår - så hör av dig.
Bästa hälsningar
Stefan Skärlund
Här kan du läsa min magisteressä från Stockholms Dramatiska Högskola, 2013:
- MAGISTERESSÄ, Skärlund.pdf 4.8 MB
Här kan du lyssna på redovisning av skamenkäten som var en del av föreställningen Skamfesten - eller mitt lilla kön och jag:
Från Dramatens blogg:
SKAMFESTEN – eller mitt lilla kön och jag.
- Jag föddes bitter till ett liv som inte var mitt. Min känsla vara att jag inte dög, inte var värdig! Men jag har kommit på en metod att ta udden av skammen när jag repeterar. Helt sonika trär jag ett par nylonstrumpbyxor över huvudet och vips så är jag fri. Nästa iallafall. När jag slipper visa mitt nylle, blir jag befriad från skammens hämning. Underligt, galet och kanske litet perverst, men likväl en stor upptäckt. Utan strumpan kväver skammen mig i mellanrummet mellan mig själv och den jag vill vara. /Stefan
Sagt om mig
Dr. Duma och Rakel på vådliga vatten
"Stefan Skärlund, som vi har kunnat ses i flera uppsättningar på UngaTur, däribland ”Noshörningen” av Eugène Ionesco, gör Dr Duma till en dråplig Professor Kalkyl med obetalbar mimik och håret på ända"
Ylva Lagercrantz Spindler, SvD
ETT UPPROR! - the transgender version
"Men den sista minuten, bok- stavligen, händer det något. När Stefan Skärlund, som sedan barndomen drömt om att bli Sickan Carlsson, i en färgstark klänning släpper ut håret framför en bordsfläkt och river av en monolog från Genets Jungfruleken, så blir det några ögonblick teater på scenen."
Claes Wahlin, Aftonbladet
ETT UPPROR - the transgender version
"Det är underbart när Stefan Skärlund får pröva sin Sickan-fantasi..."
Lars Ring, SvD
ETT UPPROR - the transgender version
"...de gestaltade inslagen är starka, välspelade och mångbottnade. Stefan Skärlund ger sig fan på att publiken ska ha obesvarade frågor med sig ut från salongen. Han och Anna-Karin Håkansson lyser på scen."
Stefan Ingvarsson, Expressen
Zoo/Kannibalsyndromet
"...Stefan Skärlund är effektiv som vår David Attenborough som förklarar ”honornas” beteenden och göranden med trygg och fast stämma. Han vet hur man kopplar ett grepp..."
Lars Ring, SvD
Kings & Queens of Kärrtorp
"...Nils Poletti vill också berätta om något mer, något som handlar om manligt och kvinnligt. Här snuddar man mest vid det – tydligast genom Stefan Skärlund som spelar en Birgitta som kringgår sitt kön genom ett påstått uppdrag från Gud, en möjlig kvinnlig strategi vid sidan av kön, börd, vapenmakt och hot från trupper. Han låter Birgittas begär efter auktoritet få en stark dos sexualitet. Tolkningen är intressant och bär idémässigt detta experiment där annat stannar som roliga parodier på form eller spelstil..."
Lars Ring, SvD
Our Golden Girl
"...Mest övertygar Stefan Skärlund. Både genom mimik och gester lyckas han på ett naturligt och sömfritt sätt glida in och ut ur könsroller och ger samtidigt karaktärerna en skärpa, mejslar ut dem och ger dem lyster. Han gör även en humoristisk karikatyr av en typisk berättarröst..."
Stockholms Fria Tidning
När det utbröt panik i det kollektiva omedvetna "...Här krävs det stora åthävor för att publiken inte ska förvilla sig, vilket också Stefan Skärlund i rollen som lätt despotiske Harald bemästrar..."
Lina Pihl, Tidningen Kulturen
Att hänga en katt "...Den enda som lyckats integrera rörelser och spel och göra sin karaktär till en människa är Stefan Skärlund som Lenny. Det är nog inte bara hans neurotiska och hoppetossiga roll som gör honom lite svettig, han bär faktiskt hela kvällen på sina axlar..."
Maina Arvas, Nummer
Roten ur Norén
"...Även om spelet är enkelt, förlorar aktörerna aldrig det norénska tonfallet. Lika humoristiskt som naket öppnas blicken på ett ögonblick för personernas, tidigare dolda, förutsättningar. Att dessutom ge denna nya helhet en början
och ett slut, som i sig innebär en början, är genialt.
Rollerna utmejslas tidigt och skådespelarnas fördjupande arbete är minutiöst. Det vore orättvist att bara nämna någon enda i denna ytterligt samstämda ensemble. David Arnesen, Stefan Skärlund, Alexander Öhrstrand, Joel Holmgren, Marie Callesen, Emanuelle David, Lovisa Andersson och Samuel Ellemark gör alla något alldeles extra."
Anders Thuresson, StockholmsFria